|
|
|
|
|
|
|
|
 |
|
|
22 januari 2010 |
| Riskkapitalfonder utgör ingen systemrisk - debattartikel i DI |
|
Ola Pettersson, LO-ekonom, skriver på DI-debatt att hedge- och riskkapitalfonder äger viktiga och personalintensiva verksamheter, inte minst inom skattefinansierad vård, omsorg och utbildning. Därför behövs regler som ställer kapital- och informationskrav och förhindrar skatteflykt. Pettersson tycks även mena att riskkapitalbranschen innebär en systemrisk.
Pettersson har rätt i sin första ansats, det stämmer att riskkapitalfonder äger viktiga och personalintensiva verksamheter; de är ägare i över 1000 företag, varav cirka 800 svenska, med över 170 000 medarbetare. Således är riskkapitalbranschen viktig för Sverige och bidrar starkt till att skapa nya arbetstillfällen och ökad tillväxt i Sverige.
Riskkapitalföreningen är i sig inte emot ytterligare reglering utan anser tvärtom att detta i vissa hänseenden är bra. Dock måste utgångspunkten vara rätt och förslagen genomtänkta och inte dra en mängd olika aktörer över en kam.
Att riskkapitalfonder skulle innebära en systemrisk är en missuppfattning, vilket framgår av en mängd utredningar skrivna av bl a DeLarosiere, Turner , FSA, samt Open Europe. Det bekräftas även av vice riksbankschefen Lars Nyberg i DI den 6 oktober
Problemet med det föreslagna regleringsdirektivet är att alla fondtyper betraktas lika, när man i själva verket blandar äpplen och päron d v s hedgefonder med riskkapitalfonder . Förslaget är skrivet för fonder som handlar med värdepapper löpande på en publik marknad d v s hedgefonder vilket kräver löpande prissättning, förvaring samt likviditetsbuffertar. Riskkapitalfonder handlar inte i noterade värdepapper, utan är, precis som Pettersson själv säger, ägare av bolag i den reala ekonomin. Dessa bolag följer precis som andra bolag av samma slag de krav som finns på t ex extern rapportering, information och samverkan med anställda och deras respektive fackföreningar.
Självklart skall investerare ha rätt till information och insyn. Det har de också i riskkapitalfonder som tillkommer på basis av förhandlade avtal mellan jämbördiga parter. Investerare i riskkapitalfonder har större insyn i såväl fonderna som de underliggande portföljbolagen än vad de många gånger har i sina noterade innehav, där risken för att konkurrenskänslig information kan hamna i en konkurrents händer, genom köp av aktier i bolaget på den publika marknaden.
Riskkapitalfonder är stängda och obelånade. Det finns ingen likviditetsrisk och därmed inte heller något behov av ett kapitaltäckningskrav då inga in- och utbetalningar kan göras löpande i fonden till skillnad från bl a hedgefonder. Investerarna gör sina investeringsåtaganden över minst 10 år och betalar in pengar till fonden vid varje investeringstillfälle enligt avtal mellan fond och investerare, medel som sedan utgör fondens egna kapital som investeras i bolag.
Det pratas om skatteflykt i samband med riskkapital, vilket är en missuppfattning. Internationella institutionella investerare som binder sina pengar i 10-15 år vill göra det i skattetransparanta strukturer som säkerställer att de bara behöver skatta vid ett tillfälle på sin utdelning eller reavinst och till en förutsägbar storlek. Eftersom pengarna är bundna över så lång tid vill man ha säkerhet och transparans i skattelagstiftningen, strukturer som vi inte kan garantera i Sverige idag. Detta har medfört att många riskkapitalfonder med en stor andel internationella investerare har förvaltare baserade på bl a kanalöarna. Beskattningen vid en investering i ett onoterat bolag genom en riskkapitalfond likställs därigenom med den vid en investering i ett noterat bolag.
Skattelagstiftningen i Sverige skulle med fördel kunna ändras så att fonder och dess förvaltare med utländska investerare i högre grad än idag skulle kunna vara svenska.
Som en följd av att flera av regleringsförslagen inte är applicerbara på riskkapitalbranschen anser vi att direktivet bör skrivas om från grunden för att inte riskera att bli konkurrenshämmande, skapa handelshinder och därmed minska tillgången på riskvilligt kapital till näringslivet.
Så Ola Pettersson, riskkapitalbolagen innebär ingen systemrisk och är en bransch som ligger bakom väldigt många arbetstillfällen i Sverige. Vi i riskkapitalbranschen är inte emot en reglering men den måste vara rättvis och utformad på ett sådant sätt att Sverige även fortsättningsvis kommer att vara intressant som marknad för investerarna. Det är inte mer reglering som behövs utan en bättre sådan.
Marie Reinius
Vd Svenska riskkapitalföreningen
|
| |
|
|
|
 Utskriftsvänlig sida
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
