Riskkapitalbolagen skapar värde genom att vara starka och aktiva ägare i företag som befinner sig i omvälvande skeden av sin utveckling. De blir allt viktigare som komplement till andra ägarkategorier.

Leder du en verksamhet som blir styvmoderligt behandlad av ägarna? Är du kanske själv ägare till en verksamhet som du saknar tid och resurser nog att ge vad den behöver för att utvecklas? Eller är du entreprenör med en affärsidé, men saknar förutsättningar för att förverkliga den?

Private equitybolag (i dagligt tal riskkapitalbolag) omvandlar den sortens frustration till konkreta värden genom att förse entreprenörer och företagsledningar med rätt resurser, rätt incitament och rätt kunskap när deras företag befinner sig i kritiska utvecklingsskeden.
Riskkapitalbolagen är katalysatorer för företag som behöver ta sig in i en ny fas av sin utveckling, och de fungerar ofta som bryggor när ett företag går från en ägare till en annan.

De fyller därmed en uppgift på marknaden som andra ägarkategorier oftast inte är utrustade att hantera.
De flesta familjeägda företag drivs med stort engagemang av huvudägaren, men kan ibland hamna i situationer där begränsningar i finansiella resurser och kompetens hos styrelse och ledning kan hämma utvecklingen. Då kan en affär med ett riskkapitalbolag vara lösningen.
Stora koncerner äger ofta någon eller några mindre verksamheter som de inte kan ge optimala förutsättningar. Det rör sig ofta om enheter utanför kärnverksamheten som blivit kvar sedan strategier lagts om eller som de fått på köpet vid något förvärv. Det har under senare år blivit allt vanligare att icke-strategiska verksamheter säljs just till riskkapitalbolag.

Finansiella institutioner (som aktiefonder, försäkringsbolag och pensionsstiftelser) är storägare i de flesta börsbolag, men de undviker oftast direktägande i onoterade företag. Deras primära roll är inte ägarens, utan kapitalförvaltarens. Via riskkapitalbolagens fonder kan de ändå allokera pengar till onoterade företag.

Grundliga analyser
Riskkapitalbolag väljer vilka företag de ska investera i genom att analysera deras affärsidéer, deras management, deras position i branschen, deras underliggande intjäningsförmåga med mera, och ställer detta mot priset som de befintliga ägarna är beredda att sälja till.
Benchmarking är ett sätt att försöka mäta ett företags verkliga potential. Affärsområden/divisioner mäts mot varandra, bolag mäts mot konkurrenter eller mot bolag med liknande karakteristika. Finns det grundläggande skäl till varför vinstmarginalen är högre hos det ena än det andra? Vilka marknader/ kundsegment erbjuder möjlighet till expansion?

De flesta riskkapitalbolag definierar i ett tidigt skede en affärsplan i samarbete med management som oftast också går in som delägare. Tydliga och mätbara mål sätts upp vad gäller t.ex försäljningstillväxt, produktivitet, marginalförbättring, minskad kapitalbindning och återbetalning av lån. Sammantaget skall dessa förbättringar t.ex leda till att bolaget inom en tre till femårsperiod skall ha fördubblat rörelseresultatet och väsentligt minskat sin skuldsättning.
När en affär kommer till avslut tar representanter för riskkapitalbolaget plats i styrelsen, och konkreta åtgärder sätts i verket för att nå de uppställda målen. Åtgärderna är då nedbrutna på detaljnivå, och ansvaret för genomförandet tydliggjort långt ner i organisationen. De 100 första dagarna brukar betraktas som avgörande.

Konkreta åtgärder
För bolag som befinner sig i tidiga utvecklingsfaser kan åtgärderna gälla kapitalanskaffning, rekrytering av nyckelpersoner, kontakter med myndigheter och dörröppning till potentiella kunder.
Företag som råkat i kris kan behöva en rad snabba och radikala grepp, som försäljning av tillgångar och nedläggning av produktion, för att inte gå under.
Etablerade företag kan behöva renodla strategin. På ett tidigt stadium definieras vad som skall utgöra kärnverksamheten och vissa affärsområden/produktlinjer avyttras medan andra stärks och breddas genom strategiska förvärv som erbjuder synergier.
Den mer fokuserade strategin kan medföra att en landbaserad försäljningsorganisation stöps om och blir regional och mer kundkategoriorienterad. Kunden och dess behov sätts i fokus. Är det produkter eller lösningar som skall levereras? Vad kan man ta betalt för?
Det kan också handla om att rationalisera antalet komponenter för att få större skalfördelar vid inköp och lagerhållning. Produktionen styrs om från ett antal mindre enheter till större mer fokuserade med högre effektivitet där transportkostnaderna så tillåter.
Riskkapitalbolagen bemannas av personer med djup finansiell kompetens, och med erfarenhet av att leda och förändra företag. Ofta knyter riskkapitalbolagen också styrelseproffs till sig, och har väl utbyggda nätverk av rådgivare, som jurister, management- och kommunikationskonsulter, revisorer och investmentbanker. De står därför väl lämpade att agera katalysatorer och genomdriva förändringsarbete.

Inga snabba klipp
Genomgripande förändringar tar tid. Riskkapitalbolag är inte i marknaden för att göra snabba klipp. De arbetar vanligen med investeringshorisonter på mellan fem och tio år, och hela tiden med långsiktigt värdeskapande för ögonen.
När de planerade förändringarna är genomförda eller synliggjorda, och ett portföljbolag går in i nästa fas av sin utveckling, kan det vara dags att lämna över rodret till en ny ägare.
Det kan ske antingen genom försäljning till en industriell aktör, eller genom en börsintroduktion. Det förekommer också att ett riskkapitalbolag säljer sitt innehav i ett portföljbolag till ett annat riskkapitalbolag, som kanske äger ett annat företag i samma bransch.
Ibland säljs hela innehavet på en gång. I andra fall sker avyttringen successivt under en lång tid. Tillvägagångssättet bestäms utifrån vad som är bäst för det enskilda portföljbolaget.

Anne Holm Rannaleet,
Director, Information & Knowledge Resources, Industri Kapital.